Calton

Den föreställda gemenskapen, att inbilla sig att det finns något där. Men bara för att du känner något betyder det inte att det finns där. Och bara för att du är paranoid betyder det inte att de inte är ute efter dig. Vi är olyckor som väntar på att hända, vi är skal som aldrig öppnas.

Vi letar efter sanningen, vi tror. Men vad vi än tror, vad vi än gör, har någon annan hunnit före, har någon annan redan misstagit sig. I begynnelsen var ordet och i slutet finns ingenting kvar. Sanningen; ett surrealistiskt påhitt, som om det fanns, inte skulle gå att beskriva med ord utan att tappa sin absoluta innebörd.

När blir sand till grus?
När exakt blir grus till sten?

Och när exakt blir sten till berg?  

När blir vänskap till förälskelse?

När blir en förälskelse till kärlek?

När blev så kärlek till smärta? 
Och när blir denna smärta till sår?
 

Sårad, ärrad, skalperad, med benpipor blottade.
 
Jag ställer mig frågan: Vore mina känslor sanna om de var besavarade?
Inte fan vet jag, kanske söker jag denna smärta, en emotionell fakir, medans jag intalar mig själv att jag inte är olycklig.
Det kan fan inte vara nyttigt, jag orkar inte tänka framåt, just nu är jag ändå lycklig.

"Kom inte hit... men lämna mig inte"

Så hände det en dag i maj
Efter att jag ätit paj

Magen kändes stor och tung
Plötsligt hände något bakom min pung

En fis den fes sitt distinkta ljud
Men fastnade mellan min hud

Så satt den där likt en vilsen lämmel
Den var minnsan en riktig lymmel

Den for upp och ner men inte ut
Tillslut tog jag i, och så så hördes ett tjut

Den stank som fan, filtrerad i svett
Till följd av att rakad röv betraktas som "hett"

Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det, och visst tusan hittar jag mina vårkänslor där på den geggiga och illaluktande gräsmattan i år också, att de finns där slutar aldrig att förvåna mig även om det hänt mig 24 gånger förut.

Men medan grannarna släpat fram grillen och barnen gungar i lekparken kan man inte ställa mig och ropa hej riktigt ännu, för rätt vad det är så mjällas molnen och det är ju egentligen sommaren man vill åt.

- sol i hjärta, sol i sinne, snart sitter jag på gräset och smuttar på en cancerpinne men till dess fortsätter jag att bo inne.

Tagen ur sitt sammanhang, ur en obefintlig men samtidigt oändlig visdomskälla. När vetskapen blir för mycket, när bagaget är för tungt att bära, finns det då tid för omstrukturering? finns det plats för spårväxling?

Allt som har en början har så även ett slut, för inget varar för evigt. Ändå försvinner vissa fläckar aldrig, om än skrubbade med klorin och förnekelse, likaså skaver ärren som påminner dig och finns där för alla att skåda och fråga.

Glömmer gör man inte, men något som skrämmer är människans förmåga att förtränga, att låtsas glömma, att ljuga för sig själv.

Jag önskar inte att byta min själ men tänker ofta på det som kunde ha varit. Är jag fast i dessa fyra dimensioner, så är jag dömd att dö med dess frågor och har jag här påbörjat något så är jag ansvarig för ett slut.

Stoppa tiden. så att jag kan sova ut.

Obehag
En vilsen känsla
Skållad av signalsubstanser

En vanlig dag
Med ord att pensla
Och granska mina föga chanser

All den myst som jag byggt upp
Med dårskap och hyss över själsliga gupp

Stenad och bakfull
Mer trevnad för din skull
Gick ledan för min del hela vägen till BUP

Likt en ilning från människans eviga lågor, tryter förtröstan om en eftervärld.

Vi skylla på andra medan vi simmar i plågor, och säger att vi
"minsann visste att det skulle bli så här"

Marken förliser, av båten blitt fliser.
Själv sitter jag och fiser

Floden den stiger och planeten den niger.
Själv sitter jag och tiger

Egot är var individs utgångspunkt.
Oavsett vem man tänker på utgår man hela tiden från sig själv och sina egna känslor i första hand. Man kan på så sätt säga att alla människor är egoister och näst intill allt människor gör, görs också för deras egen vinnings skull. Inte förrän den dagen man blir förälder sätts en annan människas behov (förhoppningsvis) framför sina egna. Detta egoistika handlande gör oss emellertid inte nödvändigtvis till dåliga människor.

Enligt mig kan man i sitt ego välja att handla på ett destruktivt eller ett konstruktivt sätt.

Det destruktiva sättet vinner man tid på men förlorar på det i form av misstro, man kan tex. tränga sig i kön eller strunta i en överenskommelse. Detta till förmån att man själv får mer tid över till annat. I längden blir det dock svårare att få det man vill ha, och tar även längre tid då folk inte längre litar på en.

Det konstruktiva sättet gör att man möjligtvis förlorar tid, men tjänar på i form av tilltro. Tex. erbjuder man sin plats i kön till någon som behöver den mer eller så håller man alltid det man lovat till punkt och plätt. I längden blir det lättare att få det man vill ha och man kanske till och med tjänar tid då folk litar på en.

Verkligheten är dock mycket mer komplicerad än detta, då människor i sitt handlande växlar mellan dessa båda sätt. I nöd och armod kan man sträcka sig att förstå människors handlande men i girighetens namn yppar sig de ondaste av onda. De som i sann sköt-dig-själv-skit-i-andra-mentalitet jagar tid och pengar för att som vagt försvar säga att de "göder sin familj" då familjen består av en villa, ett sommarställe och fler fordon och svindyra soffgrupper än familjemedlemmar.

Girighet gör oss till praktsvin, men tänk på att det nödvändigtvis inte bara innebär en jakt på tid och pengar, det kan även innebära en jakt på tillit, kärlek eller makt. Då kan det likväl innebära att en konstruktiv egoist är i farten, något som i folkmun beskrivs som en "falsk människa".

Det är nått intimt med ögonkontakt, vad som ligger där i är ett mysterium. Kanske är det samarbete som krävs som kan känns lite väl påträngande när man får det med någon främmande. Det blir som en ofrivillig flirt, och för att inte sända fel signal väljer man att snabbt byta blickpunkt eller stirra ner. För tänk vad som kan hända annars, kanske ett samtal påbörjas eller kanske en till och med en vän skapas?

När blickar möts främlingar emellan hotas integriteten och tänkandet tar nya banor...

Vad vill han mig? Hjälp, tänk om han tror att jag vill något?

Vad vill hon mig? Vill hon ligga med mig?

Spanar han på mig?

Spanar hon på mig?

Äshhh..!!

Äshhh..!!

Komplettera blicken med ett leende så kanske folk slutar att vara så jävla stela och syniska.

Man säger ju allt oftast att man har för lite tid och för mycket att göra, i slutändan handlar det ju alltid om prioriteringar, men varför är det då gjort så att de mer känslomässigt tilltalade valen ofta är mindre produktiva än de som man bävar sig inför?

Lättja som dödssynd... HA! detta kristna påfund, va fan är det för fel med lättja? ska man skämmas för att man undvarar tid åt sig själv? Jag sover jävligt mycket ibland, jag tycker om att sova, vem gör inte det? Sova är inte skadligt, sova är tvärtom nyttigt det är dock inte produktivt på något sätt och just därför så låtsas jag ofta som att jag just höll på med nått när någon väcker mig genom att ringa i telefonen eller på dörren. Jag skämms lite för att jag sover istället för att göra nytta, men det ska jag sluta med från och med nu.

öh..tja!.. neh, jag skulle just..öh...