Sol ute, sol inne -

Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det, och visst tusan hittar jag mina vårkänslor där på den geggiga och illaluktande gräsmattan i år också, att de finns där slutar aldrig att förvåna mig även om det hänt mig 24 gånger förut.

Men medan grannarna släpat fram grillen och barnen gungar i lekparken kan man inte ställa mig och ropa hej riktigt ännu, för rätt vad det är så mjällas molnen och det är ju egentligen sommaren man vill åt.

- sol i hjärta, sol i sinne, snart sitter jag på gräset och smuttar på en cancerpinne men till dess fortsätter jag att bo inne.


Bara 5 minuter till

Tagen ur sitt sammanhang, ur en obefintlig men samtidigt oändlig visdomskälla. När vetskapen blir för mycket, när bagaget är för tungt att bära, finns det då tid för omstrukturering? finns det plats för spårväxling?

Allt som har en början har så även ett slut, för inget varar för evigt. Ändå försvinner vissa fläckar aldrig, om än skrubbade med klorin och förnekelse, likaså skaver ärren som påminner dig och finns där för alla att skåda och fråga.

Glömmer gör man inte, men något som skrämmer är människans förmåga att förtränga, att låtsas glömma, att ljuga för sig själv.

Jag önskar inte att byta min själ men tänker ofta på det som kunde ha varit. Är jag fast i dessa fyra dimensioner, så är jag dömd att dö med dess frågor och har jag här påbörjat något så är jag ansvarig för ett slut.

Stoppa tiden. så att jag kan sova ut.



RSS 2.0