Calton

Det är nått intimt med ögonkontakt, vad som ligger där i är ett mysterium. Kanske är det samarbete som krävs som kan känns lite väl påträngande när man får det med någon främmande. Det blir som en ofrivillig flirt, och för att inte sända fel signal väljer man att snabbt byta blickpunkt eller stirra ner. För tänk vad som kan hända annars, kanske ett samtal påbörjas eller kanske en till och med en vän skapas?

När blickar möts främlingar emellan hotas integriteten och tänkandet tar nya banor...

Vad vill han mig? Hjälp, tänk om han tror att jag vill något?

Vad vill hon mig? Vill hon ligga med mig?

Spanar han på mig?

Spanar hon på mig?

Äshhh..!!

Äshhh..!!

Komplettera blicken med ett leende så kanske folk slutar att vara så jävla stela och syniska.

Man säger ju allt oftast att man har för lite tid och för mycket att göra, i slutändan handlar det ju alltid om prioriteringar, men varför är det då gjort så att de mer känslomässigt tilltalade valen ofta är mindre produktiva än de som man bävar sig inför?

Lättja som dödssynd... HA! detta kristna påfund, va fan är det för fel med lättja? ska man skämmas för att man undvarar tid åt sig själv? Jag sover jävligt mycket ibland, jag tycker om att sova, vem gör inte det? Sova är inte skadligt, sova är tvärtom nyttigt det är dock inte produktivt på något sätt och just därför så låtsas jag ofta som att jag just höll på med nått när någon väcker mig genom att ringa i telefonen eller på dörren. Jag skämms lite för att jag sover istället för att göra nytta, men det ska jag sluta med från och med nu.

öh..tja!.. neh, jag skulle just..öh...