Skrubbsår och nackspärr
Obehag
En vilsen känsla
Skållad av signalsubstanser
En vanlig dag
Med ord att pensla
Och granska mina föga chanser
En vilsen känsla
Skållad av signalsubstanser
En vanlig dag
Med ord att pensla
Och granska mina föga chanser
Drinking 9 to 5, What a way to make a living!
All den myst som jag byggt upp
Med dårskap och hyss över själsliga gupp
Stenad och bakfull
Mer trevnad för din skull
Gick ledan för min del hela vägen till BUP
Med dårskap och hyss över själsliga gupp
Stenad och bakfull
Mer trevnad för din skull
Gick ledan för min del hela vägen till BUP
Glasshuvudvärk!
Likt en ilning från människans eviga lågor, tryter förtröstan om en eftervärld.
Vi skylla på andra medan vi simmar i plågor, och säger att vi
"minsann visste att det skulle bli så här"
Marken förliser, av båten blitt fliser.
Själv sitter jag och fiser
Floden den stiger och planeten den niger.
Själv sitter jag och tiger
Vi skylla på andra medan vi simmar i plågor, och säger att vi
"minsann visste att det skulle bli så här"
Marken förliser, av båten blitt fliser.
Själv sitter jag och fiser
Floden den stiger och planeten den niger.
Själv sitter jag och tiger
Tid = Pengar, Pengar = Ondska. Tid = Ondska?
Egot är var individs utgångspunkt.
Oavsett vem man tänker på utgår man hela tiden från sig själv och sina egna känslor i första hand. Man kan på så sätt säga att alla människor är egoister och näst intill allt människor gör, görs också för deras egen vinnings skull. Inte förrän den dagen man blir förälder sätts en annan människas behov (förhoppningsvis) framför sina egna. Detta egoistika handlande gör oss emellertid inte nödvändigtvis till dåliga människor.
Enligt mig kan man i sitt ego välja att handla på ett destruktivt eller ett konstruktivt sätt.
Det destruktiva sättet vinner man tid på men förlorar på det i form av misstro, man kan tex. tränga sig i kön eller strunta i en överenskommelse. Detta till förmån att man själv får mer tid över till annat. I längden blir det dock svårare att få det man vill ha, och tar även längre tid då folk inte längre litar på en.
Det konstruktiva sättet gör att man möjligtvis förlorar tid, men tjänar på i form av tilltro. Tex. erbjuder man sin plats i kön till någon som behöver den mer eller så håller man alltid det man lovat till punkt och plätt. I längden blir det lättare att få det man vill ha och man kanske till och med tjänar tid då folk litar på en.
Verkligheten är dock mycket mer komplicerad än detta, då människor i sitt handlande växlar mellan dessa båda sätt. I nöd och armod kan man sträcka sig att förstå människors handlande men i girighetens namn yppar sig de ondaste av onda. De som i sann sköt-dig-själv-skit-i-andra-mentalitet jagar tid och pengar för att som vagt försvar säga att de "göder sin familj" då familjen består av en villa, ett sommarställe och fler fordon och svindyra soffgrupper än familjemedlemmar.
Girighet gör oss till praktsvin, men tänk på att det nödvändigtvis inte bara innebär en jakt på tid och pengar, det kan även innebära en jakt på tillit, kärlek eller makt. Då kan det likväl innebära att en konstruktiv egoist är i farten, något som i folkmun beskrivs som en "falsk människa".
Oavsett vem man tänker på utgår man hela tiden från sig själv och sina egna känslor i första hand. Man kan på så sätt säga att alla människor är egoister och näst intill allt människor gör, görs också för deras egen vinnings skull. Inte förrän den dagen man blir förälder sätts en annan människas behov (förhoppningsvis) framför sina egna. Detta egoistika handlande gör oss emellertid inte nödvändigtvis till dåliga människor.
Enligt mig kan man i sitt ego välja att handla på ett destruktivt eller ett konstruktivt sätt.
Det destruktiva sättet vinner man tid på men förlorar på det i form av misstro, man kan tex. tränga sig i kön eller strunta i en överenskommelse. Detta till förmån att man själv får mer tid över till annat. I längden blir det dock svårare att få det man vill ha, och tar även längre tid då folk inte längre litar på en.
Det konstruktiva sättet gör att man möjligtvis förlorar tid, men tjänar på i form av tilltro. Tex. erbjuder man sin plats i kön till någon som behöver den mer eller så håller man alltid det man lovat till punkt och plätt. I längden blir det lättare att få det man vill ha och man kanske till och med tjänar tid då folk litar på en.
Verkligheten är dock mycket mer komplicerad än detta, då människor i sitt handlande växlar mellan dessa båda sätt. I nöd och armod kan man sträcka sig att förstå människors handlande men i girighetens namn yppar sig de ondaste av onda. De som i sann sköt-dig-själv-skit-i-andra-mentalitet jagar tid och pengar för att som vagt försvar säga att de "göder sin familj" då familjen består av en villa, ett sommarställe och fler fordon och svindyra soffgrupper än familjemedlemmar.
Girighet gör oss till praktsvin, men tänk på att det nödvändigtvis inte bara innebär en jakt på tid och pengar, det kan även innebära en jakt på tillit, kärlek eller makt. Då kan det likväl innebära att en konstruktiv egoist är i farten, något som i folkmun beskrivs som en "falsk människa".
